Utbildning

Jag har två post-it lappar på min arbetslampa på mitt kontor. På den första står det:
Våga fråga!
Den andra lyder:
Våga veta!
Det är två råd som jag har gett mig själv och som jag faktiskt följer. Nu har jag varit på en veckokurs och lärt mig brodera med silke, guld och silver. Kursen gick på Sätergläntan vid Insjön i Dalarna.
Vackert beläget på en kulle. Det var en intensiv vecka, för mig, en helt ny teknik, nytt material och tillvägagångssätt och jag är helt såld!

Tiden är för kort för att jag ska hinna lära mig allt i detta liv, så jag måste välja.
Nu har jag gjort mitt val, låter stort, eller hur!
Men för att förstå helheten, måste jag kunna se detaljerna.
Jag samlar kunskap för att kunna föra den vidare och att den inte glöms bort.

Det förflutna gör mig uppmärksam och knackar på min blåa dörr.
-Hallå! Hallå! HALLÅ! ekar rösten från Evigheten.
- Ja, jag är här! Jag lyssnar! Jag hör!
I nuet finner jag svar, när jag vågar möta mitt inre.
Vågar fråga! Vågar veta!
Först då känner jag tillit till livet.

Här!

Jag lever på en fantastisk plats.
Här finns möjligheter att lära nya saker,
att förstå sammanhang och bli till Ett.
Här får jag uttrycka känslor, känna värme, glädje och gemenskap.
Här vill även ondskan vara.
Men för att förändra världen måste jag börja hos mig själv.

Naturen gör inga språng

Att sluta tänka är förbaskat svårt, när det egentligen upptar större delen av min vakna tid, vilket är att tänka. Men, när jag släpper tanken kommer de tankar fram som är viktiga för mig just då. Det kan vara något som jag har glömt bort för tillfället, som borde uträttas. Det kan vara en ny idé hur jag kan fortsätta i mitt forskningsarbete eller i mitt nya konstprojekt. Hjärnan sorterar, filtrerar och ger mig klarhet i den vilande pausen. Det finns de som rabblar ett mantra inom sig för att på så sätt komma närmare sin själ. Andra försöker lösa ett problem. Det ska emellertid vara så abstrakt att det inte finns någon logisk lösning och på så sätt komma närmare ett intuitivt uttryck. Det verkar invecklat att lägga kraft på det tycker jag, så jag håller mig till metoden att sluta tänka. Ett tips kan vara att tänka på sin kroppshållning. Jag sitter helst långt ut på en stol och då är det viktigt att hålla en rak hållning. Det kan räcka med att ha det i tanken, så släpper jag allt annat onödigt som far förbi.

Min uppgift blir då inte längre att tänka eller förstå,
nu ska jag istället bara vara,
men det är ju det som är själva idén, redan från början,
att börja från ingenting, lära och förstå,
sedan pausa och begrunda.
Och så börjar jag om igen, men den här gången finns det kunskap lagrad från det förflutna,
som ligger till grund för nästa kunskapsnivå.

Intuition

När medvetandet är tomt och tyst behöver det inte betyda en absolut tomhet eller tystnad. Det tomma och tysta tillståndet består då av en passivitet i medvetandets vanliga form för aktivitet. Tankar kommer och går-utan att man för den skull tänker på dem aktivt. Det blir ett seende utan bild, tilltal utan ord och ljuset sprider sig sakta in i mörkret. Många saker klarnar och jag ser vad som är viktigt för mig, i mitt liv. Det kan vara så enkelt som ett ord, som särskilt tilltalar mig, och som jag fortsätter fundera på under promenaden, vid mitt skrivbord eller när jag lagar mat.

När jag lyckats fånga ett ord,
bör jag inte endast förstå det med mitt intellekt,
utan även på djupet av dess själ
och göra det helt till mitt eget.

Sedan släpper jag iväg det ur min tanke,
ordet svävar, lyfter långsamt ut i universum.
Tankar, begrepp avmaterielliseras i någon annans ägo,
och blir till någon annans tanke, fjärran långt bort från mig.

När jag släpper tanken, måste jag släppa allt både gott och ont.

Tystnad

När jag stillar mig till tystnad uppstår ett sorl likt en vindlande bäck.
Röster hörs ur det förgångna, scener spelas upp.
En oro -i min trygghet- kryper inpå,
tvivel, rädsla, föder ångestens djupa grund.
Jag stillar mig till tystnad...
tankar, drömmar, händelser finfördelas, bearbetas.
När jag stillar mig till tystnad,
vandrar jag genom skymningens rike,
i skuggorna finner jaget sig själv.
När jag stillar mig till tystnad får jag en skapande paus,
i tystnadens föränderliga stund.

Meditation

Jag har läst en hel del i sommar. När jag har läst har jag "djupläst" en del texter. Det tar tid! Ibland hann jag bara tio sidor på en dag, men texten tillför betydligt mer än när jag bara läser på. Jag har tagit del av andras upplevelser vid meditation, hur man gör och vad det är för skillnader. Tidigare har jag använt mig av den objektinriktade meditationen. Det är en bra start till meditation. Det är en aktiv form och ofta beroende av ditt behov, fantasi och vilja. Här hämtar du ett objekt utifrån, t.ex. ett ord eller en tanke. Det kan även vara en vägledd meditation. Det blir en aktivitet i medvetandet precis som vi använder i vårt dagliga liv. Det blir en kombination av varseblivning och tänkande. Jag har använt den vägledda meditationsmetoden under ungefär ett år och har sedan fortsatt med endast lugn musik. I den vägledda meditationen följer du en röst och får därigenom vissa anvisningar till vad du ska föra din tanke. När du endast använder dig av musik låter du tankarna gå. De viktiga är att du inte fastnar i en tanke utan låter den passera, likt ett moln som sakta far förbi på himlen .
När jag började meditera var jag så trött att jag somnade. Det kvittade om jag låg eller satt, jag sov. Man lagrar trötthet i kroppen och tröttheten tar tillfälle i akt när du kopplar av från en aktiv tillvaro. Är det då klokt att slösa bort sin tid när man har så mycket annat att göra? Svaret blir att det är inte att slösa bort sin tid. Orkar man fortsätta 15-20 minuter varje dag, så märker man snart en förändring. Jag har blivit piggare. Kreativiteten ökar och ett lugn infinner sig.

Var stilla! Var tyst! Släpp tankar! Blunda! Andas! Känn tillit! Jag ler!

Vad gör hon?

Vad gör hon? en viskning som tar allt starkare ton.
Fortfarande kan de yttre kraven störa min balans. Jag måste låta tiden få ha sin gång.
Har faktiskt suttit i solen och njutit!
Jag har påtat i min trädgård, samlat drivved på stranden, skrattat och haft en underbar sommar!
Nu är hösten här och allt ska återgå till det "normala".
Vad gör hon? frågan växer sig starkare och hänger kvar i luften.
Jag väljer att vända mig bort från rädslan att inte veta exakt hur framtiden blir.
Jag väljer att söka en djupare dimension i det jag gör för att nå insikt.
Jag väljer att inte fylla mitt liv materiellt, utan med tillit och förståelse.
Jag väljer att leva nu, istället för att se tillbaka och inse att jag missade möjligheterna med livet.
Är det ok? undrar jag stilla.

Uppsala Domkyrka

Uppsala domkyrka är en vacker byggnad på alla sätt och vis. Den är enorm i sin storlek och har mycket spännande historia att berätta innanför sina väggar. Jag ställer ut min konst i tre gravkor i södra sidoskeppet. Här nedan syns en översikts vy och ovan visas de tre motiv som knyter ihop hela utställningen.

Bönens kapell

Välkommen in i Bönens kapell! Här har jag skapat ett rum med skimrande konst och existentiella funderingar. Rakt fram syns Evigheten. Vad betyder begreppet Evighet för dig? 

EVIGHETEN

Min rörelse genom tiden är en att strävan att uppnå.

När jag funnit Alltet har jag slutit cirkeln till det Eviga.

Själen-Kroppen-Anden

Ett samtal med mitt inre.

Utställning

Cirkeln

Under mässan ställs även det cirkelformade brödfatet och bägaren på den rektangulära altarduken. Då prästen läser instiftelseorden har altaret genomgått tre faser: från rektangel, via kvadrat till cirkel, från ofullkomligt via jordiskt fullkomnat till det eviga=en bild av frälsningshistorien.
(Fakta hämtat ur:Tusen år till, sid 54, Arne Wiig)

Kvadraten

Den rektangulära ytan blir utgångspunkt för den geometriska symboliken. Här har jag placerat en pappmall till utklipp och centrering av de geometriska former jag vill tillföra bilden. Detta är början på en större del som ska placeras i förgrunden. Men om jag återgår till altarets funktion i kyrkorummet så genomgår den en symbolisk transformation under en mässa. I samband med nattvarden vecklas en kvadratisk duk ut. Latin, Corporale, vilket betyder kropp och i sin tur hänvisar till platsen där Kristi kropp läggs. Det blir en symbolisk svepduk där nattvardsbrödet placeras. Den kvadratiska formen strävar efter att gå från det jordiskt fullkomnade till det himmelskt fullbordade, med andra ord det eviga. Jesus död på korset ses som det jordiskt fullkomnande som var förutsättningen för uppståndelsen. (Tusen år till, sid 53 f.)

Fastlagsriset användes under 1600-talet av husfadern som piskade familjemedlemmarna med riset. Det var en symbolisk påminnelse om Jesu lidande. Tur att vi slutat upp med den seden! Påskfjädrarna dök upp på mitten av 1800-talet, allt enligt wikipedia, under Påskris.

Rektangeln

Runt omkring oss finns en mängd symboler och går man in i ett kyrkorum så finns det mycket att berätta. Arne Wiig har beskrivit i Tusen år till, Glimtar från kulturarvet i svenska kyrkan (s. 53), altarets symboliska transformation, vilket sker under mässans firande. Altaret som har en rektangulär form blir utgångspunkt för den geometriska symboliken. Wiik berättar att rektangeln har setts som en ofullständig form. Det är sarkofagens form, platsen där den döda kroppen läggs och associeras då med död och avslutning. Altarduken blir en svepning och under äldre tider placerades reliker i altaret och förstärkte där med ytterligare bilden av altaret som en grav. Altaret kunde även placeras över en helgongrav.
Min idé kring Evigheten bottnar från denna geometriska symbolik. Storleken på vepan är 1.20x 3.60 meter med andra ord en rektangel med den symboliska innebörden, ett altare.

Det betyder att rektangeln strävar symboliskt  mot att gå från det jordiskt ofullkomliga till det jordiskt fullkomliga. 

Evigheten

Det var en evighet sedan jag skrev ett blogginlägg, men för mig har tiden rusat fram. Tiden kan vara relativ i högsta grad! Jag har varit i Uppsala och planerat utställning och kan glädjande meddela att jag får ställa ut i Uppsala Domkyrkas tre södra korkapell. Det kommer att bli en spännande utställning "En resa i Tiden" i fler aspekter.

Vernissage söndagen den 3 maj kl: 16:00

Uppsala Domkyrka

VÄLKOMNA!

Jag har efter vårt planeringsmöte startat igång med en sista vepa. En vägg på 4 meter kommer annars att stå gapande tom och det går ju inte. Det kommer att bli den största installation jag någonsin tidigare gjort med en bredd på 3.60 meter. Det valda ordet är Evigheten. Vad betyder det för mig? Vad är det? Det tänker jag beskriva i min konst. Nu kommer jag att återigen skriva inlägg lite mer kontinuerligt under en tid, så att ni kan följa mitt arbete bit för bit, eller egentligen linje för linje.

Jag har skissat på en idé och klippt ut och ritat upp alla delar i täckpapp. Jag hängde sedan upp den i mitt galleri för att bedöma proportioner och dragningskraft. Jag har valt att använda mig av perspektivlinjer för att betraktaren ska ledas in med blicken till den centrerade mittcirkeln, rakt in i Evigheten.

Lejonpar

Ram

Här syns ramen med maskeringstejp och ett antal lager färg i mässing. Det blev väldigt fint och stämmer väl överens med motivet. Jag har monterat motivet och ramat in den, så tavlan är faktiskt klar :-))

Lägger ut en bild på det färdiga resultatet inom kort.

Detaljer

Lejonhanens öga har blivit detaljsydd. Jag har valt att lägga en vit fläck i vardera ögat och en svart rand i överkant. Nu har jag fått den blick som jag önskar. Han vakar över rummet, men med ett lugn.
Tassarna har fått klor, dock inte gigantiska och rovdjurslystna. Svansen har fått ett avslut även det i skinn. Motivet har sträckts och bladen är fastsydda. Det blev en vacker inramning av lejonparet. Nu återstår en linje som ska målas på ramen, sedan kan jag visa det färdiga resultatet.

Lejonparet

Lejonets huvud tar form och jag väljer ett mjukt velourtyg till bottentyg. Det ger ett snällt intryck, då jag vill ha ett fredligt inställt lejon. Det får inte vara ett lejonpar som är i anfallsställning, eftersom jag vet att de ska hänga över en sänggavel i ett sovrum. Då skulle inte jag kunna sova så gott i alla fall! Nej, lejonen ligger och tar sin siesta, kanske jakten snart ska börja, för hanen blickar nyfiket ut i rummet. Det skulle förresten vara mycket intressant att göra en motsatsbild. Jag tror att tygvalet skulle bli något helt annat. Det skulle vara spännande att se hur man kan ändra en känsla genom strukturen på tygerna. Lejonens kroppsställning skulle förstås bli helt annat, inga mjuka söta tassar längre, utan hårda med stora vassa klor. Det lugna paret skulle troligtvis ha fått sällskap av andra lejon som girigt drar i bytet. Kanske sitter en eller flera gamar och väntar på sin tur... nej vem skulle kunna sova sött under en sådan tavla? Nu är det mesta fastsytt och jag har endast några smådetaljer kvar att göra. Idag har jag placerat ut skinnbladen på sin rätta plats, då jag äntligen har haft en färdig ramstomme att måtta med. 

Detaljnivå

Nu har jag backat tillbaka till lejonhonan och börjat med detaljerna. Hon ligger och vilar på de ljust quiltade lapparna. Jag strävar efter ett lugn, men med en underton av rörelse i bilden. Tassarna ligger lojt samlade under en förnöjt viftande svans. Hennes vän saknar fortfarande sitt huvud, eftersom detaljerna ska sys på före montering. Allt för att förenkla hanteringen av det material som ovillkorligen måste in under symaskinsnålen. 

Montering av quilten

Nu är det dags att montera fast alla delar. Jag börjar med att placera ut de quiltade lapparna under den redan fastsydda guldranden. Jag har lagt lapparna lite omlott på varandra och syr fast dem med sicksack.

Sedan syr jag på den första lejonkroppen.

Den sys rakt över de quiltade lapparna. Jag får då automatiskt för mycket tyg under lejonet, så då måste jag klippa bort det överflödiga efter sömnaden. Jag vänder upp avigan och klipper nära sicksack sömmen. Placeringen är mycket viktig då jag följer en del av linjerna från lejonkropparna. Resultatet syns här:

Quilt

Sköna quiltade lappar till motivets förgrund samlar sig på hög. Nackdelen med detta är att alla kommer att vilja ta på tavlan för att känna den mjuka, glatta och svala ytan. 

Att quilta är en konst i sig och det gäller att ha koll på de tre lager tyg som ska sys samman. Jag har valt en snirklande söm, vilket förstärker den mjuka känslan. Färgvalet är noga utvalt för att det ska ge en fin övergång till lejonparet. Textilier har ju en dämpande effekt i ett rum, att ha quiltade lappar kommer att förstärka den egenskapen.

Bladverk

Jag har börjat att titta mer på lejonparets omgivning. En ram är under produktion så jag har kunnat lägga ramdelarna på bakgrundstyget för att måtta in och centrera motivet. Jag har klippt ca 60 blad i skinn och placerat dem fritt runt lejonen. Det blir i grå nyanser och kommer att matcha fint med övriga detaljer. Näst på tur blir förgrunden där jag har experimenterat fram en skön lösning i quiltteknik.

Bakdel

Nu har jag arbetat om skissen eftersom jag tidigare hade en lite diffust ritad bakdel på lejonhanen. Jag behövde få ordning på baktassarna, som jag helt enkelt hade lagt bredvid varandra. Här har jag klippt ut skissen och lagt ovanpå grundtyget för att se om proportionerna blir rätt. Jag har redan börjat färgsätta kroppens främre del och väljer mustiga färger blandade med den grå färgskalan. Linjernas streckning är viktig och får ett fint samspel på kroppen. Nu börjar båda lejonkropparna ta form och det är viktigt att titta helhetsmässigt på delarna, så att de får en samhörighetskänsla och återigen, ett balanserat intryck. Det ska vara skönt för ögat att titta på tavlan.

Lejonets man fortsättning

Nu är det dags att mjuka upp det skarpa med "varma" flikar och ge manen lite liv. De övre lagren är sydda med ton i ton tråd, vilket även det ger ett mjukare intryck. Jag har klippt ut huvudet och lagt på det som en första blink om hur det kommer att bli. Huvudet lämnar jag till senare arbete precis som jag gjorde med lejonhonan. Nu är det kroppen som ska färgsättas och bakänden ska få en ny skissering.

Lejonhanens man

Här är nu lejonhonan färgsatt och jag ska genast fortsätta med lejonhanens man.

  

 

Jag börjar med att lägga en svart bred bit i satintyg. Den mittersta bilden visar hur jag sedan lager på lager bygger upp bilden med smala remsor. I den tredje bilden är öronen tillagda. Jag bygger upp bilden med gråa nyanser, vilket ger skarpa kontraster, då varje skikt sys med svart sytråd och tät sicksack.

Lejonhonan

Vissa tyger och då menar jag både i kulör och struktur är givna, så de börjar jag alltid lägga ut först. Jag brukar tjata om att finna rätt balans i motivet och det är nog det som utkristalliserar sig under arbetets gång, då jag menar att vissa bitar är "givna". Två givna bitar är örat i beige velour, som vägs upp fint av en ljus satinlapp på magen.
Den mörka svansen kommer att ge en fin rörelse i bilden när den blir klar. Tassen får svarta trampdynor, vilket ger ett mjukt intryck.

När alla lappar är klippta och utlagda är det så dags att sy. Det blir tät sicksack med svart sytråd på de flesta sträckorna. Ibland blir det sytråd ton i ton med lappen, men även här styr känslan när det ska bli så.
Jag avvaktar med detaljer som nos, morrhår och ögon. Det kommer att bli något av det sista som jag gör. Här nedan ses lejonhonan till hälften färgsatt.

Skissen

Så här ser den svartvita skissen ut! Det blir små justeringar under arbetets gång, eftersom det är viktigt att proportionerna blir rätt när jag drar upp bilden i rätt storlek. Troligtvis blir det fler blad och bakdelen på lejonen blir det lite pet med.

Här ser ni siluetterna av lejonen. Det är på det grundmaterialet som jag fortsätter mitt arbete. Lejonen är placerade på den guldrandiga bakgrundsdelen och den svarta klipphällsmallen i förgrunden. 

Nu börjar arbetet med lapp för lapp. Det här är lejonhonans huvud.

Lejonpar

Ett nytt år och tiden har bara flutit förbi i hög hastighet. Jag har i dagarna avslutat den sista tavlan till min kommande utställning. Nu har jag endast ett par ramar och monteringar kvar. 19 tavlor och en mässhake blev resultatet efter ett års arbete. Det har varit en spännande resa och slutade egentligen där jag startade, med en örn. Cirkeln är sluten med både konkret och abstrakt konst och med många frågor besvarade.

Idag har jag börjat på en ny resa, som ska resultera till en tavla med ett lejonpar, vilket är ett beställningsarbete. Här visar jag de tyger som kommer att användas. Det kommer att bli en svart bakgrund med guldinslag och en hel del gråskala med vackra, varma kulörinslag. Den här gången kommer jag att börja färgsätta bakgrunden. Det är mycket ovanligt att jag gör det, eftersom jag brukar starta upp med motivet, men min intuition får styra, så idag har jag suttit och sytt guldlinjer.

Dessa ska placeras centralt i bilden bakom lejonparet. Ett nystan och en kilometer sytråd senare och första delen är färdig. Bilden till vänster visar när jag kommit halvvägs i arbetet. (På skissen är detta markerade som linjer.) Imorgon ska jag jag fortsätta med klipphällen som är i förgrunden.