Naturen gör inga språng

Att sluta tänka är förbaskat svårt, när det egentligen upptar större delen av min vakna tid, vilket är att tänka. Men, när jag släpper tanken kommer de tankar fram som är viktiga för mig just då. Det kan vara något som jag har glömt bort för tillfället, som borde uträttas. Det kan vara en ny idé hur jag kan fortsätta i mitt forskningsarbete eller i mitt nya konstprojekt. Hjärnan sorterar, filtrerar och ger mig klarhet i den vilande pausen. Det finns de som rabblar ett mantra inom sig för att på så sätt komma närmare sin själ. Andra försöker lösa ett problem. Det ska emellertid vara så abstrakt att det inte finns någon logisk lösning och på så sätt komma närmare ett intuitivt uttryck. Det verkar invecklat att lägga kraft på det tycker jag, så jag håller mig till metoden att sluta tänka. Ett tips kan vara att tänka på sin kroppshållning. Jag sitter helst långt ut på en stol och då är det viktigt att hålla en rak hållning. Det kan räcka med att ha det i tanken, så släpper jag allt annat onödigt som far förbi.

Min uppgift blir då inte längre att tänka eller förstå,
nu ska jag istället bara vara,
men det är ju det som är själva idén, redan från början,
att börja från ingenting, lära och förstå,
sedan pausa och begrunda.
Och så börjar jag om igen, men den här gången finns det kunskap lagrad från det förflutna,
som ligger till grund för nästa kunskapsnivå.

Intuition

När medvetandet är tomt och tyst behöver det inte betyda en absolut tomhet eller tystnad. Det tomma och tysta tillståndet består då av en passivitet i medvetandets vanliga form för aktivitet. Tankar kommer och går-utan att man för den skull tänker på dem aktivt. Det blir ett seende utan bild, tilltal utan ord och ljuset sprider sig sakta in i mörkret. Många saker klarnar och jag ser vad som är viktigt för mig, i mitt liv. Det kan vara så enkelt som ett ord, som särskilt tilltalar mig, och som jag fortsätter fundera på under promenaden, vid mitt skrivbord eller när jag lagar mat.

När jag lyckats fånga ett ord,
bör jag inte endast förstå det med mitt intellekt,
utan även på djupet av dess själ
och göra det helt till mitt eget.

Sedan släpper jag iväg det ur min tanke,
ordet svävar, lyfter långsamt ut i universum.
Tankar, begrepp avmaterielliseras i någon annans ägo,
och blir till någon annans tanke, fjärran långt bort från mig.

När jag släpper tanken, måste jag släppa allt både gott och ont.

Tystnad

När jag stillar mig till tystnad uppstår ett sorl likt en vindlande bäck.
Röster hörs ur det förgångna, scener spelas upp.
En oro -i min trygghet- kryper inpå,
tvivel, rädsla, föder ångestens djupa grund.
Jag stillar mig till tystnad...
tankar, drömmar, händelser finfördelas, bearbetas.
När jag stillar mig till tystnad,
vandrar jag genom skymningens rike,
i skuggorna finner jaget sig själv.
När jag stillar mig till tystnad får jag en skapande paus,
i tystnadens föränderliga stund.