När medvetandet är tomt och tyst behöver det inte betyda en absolut tomhet eller tystnad. Det tomma och tysta tillståndet består då av en passivitet i medvetandets vanliga form för aktivitet. Tankar kommer och går-utan att man för den skull tänker på dem aktivt. Det blir ett seende utan bild, tilltal utan ord och ljuset sprider sig sakta in i mörkret. Många saker klarnar och jag ser vad som är viktigt för mig, i mitt liv. Det kan vara så enkelt som ett ord, som särskilt tilltalar mig, och som jag fortsätter fundera på under promenaden, vid mitt skrivbord eller när jag lagar mat.
När jag lyckats fånga ett ord,
bör jag inte endast förstå det med mitt intellekt,
utan även på djupet av dess själ
och göra det helt till mitt eget.
Sedan släpper jag iväg det ur min tanke,
ordet svävar, lyfter långsamt ut i universum.
Tankar, begrepp avmaterielliseras i någon annans ägo,
och blir till någon annans tanke, fjärran långt bort från mig.
När jag släpper tanken, måste jag släppa allt både gott och ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar