Meditation

Jag har läst en hel del i sommar. När jag har läst har jag "djupläst" en del texter. Det tar tid! Ibland hann jag bara tio sidor på en dag, men texten tillför betydligt mer än när jag bara läser på. Jag har tagit del av andras upplevelser vid meditation, hur man gör och vad det är för skillnader. Tidigare har jag använt mig av den objektinriktade meditationen. Det är en bra start till meditation. Det är en aktiv form och ofta beroende av ditt behov, fantasi och vilja. Här hämtar du ett objekt utifrån, t.ex. ett ord eller en tanke. Det kan även vara en vägledd meditation. Det blir en aktivitet i medvetandet precis som vi använder i vårt dagliga liv. Det blir en kombination av varseblivning och tänkande. Jag har använt den vägledda meditationsmetoden under ungefär ett år och har sedan fortsatt med endast lugn musik. I den vägledda meditationen följer du en röst och får därigenom vissa anvisningar till vad du ska föra din tanke. När du endast använder dig av musik låter du tankarna gå. De viktiga är att du inte fastnar i en tanke utan låter den passera, likt ett moln som sakta far förbi på himlen .
När jag började meditera var jag så trött att jag somnade. Det kvittade om jag låg eller satt, jag sov. Man lagrar trötthet i kroppen och tröttheten tar tillfälle i akt när du kopplar av från en aktiv tillvaro. Är det då klokt att slösa bort sin tid när man har så mycket annat att göra? Svaret blir att det är inte att slösa bort sin tid. Orkar man fortsätta 15-20 minuter varje dag, så märker man snart en förändring. Jag har blivit piggare. Kreativiteten ökar och ett lugn infinner sig.

Var stilla! Var tyst! Släpp tankar! Blunda! Andas! Känn tillit! Jag ler!

Vad gör hon?

Vad gör hon? en viskning som tar allt starkare ton.
Fortfarande kan de yttre kraven störa min balans. Jag måste låta tiden få ha sin gång.
Har faktiskt suttit i solen och njutit!
Jag har påtat i min trädgård, samlat drivved på stranden, skrattat och haft en underbar sommar!
Nu är hösten här och allt ska återgå till det "normala".
Vad gör hon? frågan växer sig starkare och hänger kvar i luften.
Jag väljer att vända mig bort från rädslan att inte veta exakt hur framtiden blir.
Jag väljer att söka en djupare dimension i det jag gör för att nå insikt.
Jag väljer att inte fylla mitt liv materiellt, utan med tillit och förståelse.
Jag väljer att leva nu, istället för att se tillbaka och inse att jag missade möjligheterna med livet.
Är det ok? undrar jag stilla.