Fortfarande kan de yttre kraven störa min balans. Jag måste låta tiden få ha sin gång.
Har faktiskt suttit i solen och njutit!
Jag har påtat i min trädgård, samlat drivved på stranden, skrattat och haft en underbar sommar!
Nu är hösten här och allt ska återgå till det "normala".
Vad gör hon? frågan växer sig starkare och hänger kvar i luften.
Jag väljer att vända mig bort från rädslan att inte veta exakt hur framtiden blir.
Jag väljer att söka en djupare dimension i det jag gör för att nå insikt.
Jag väljer att inte fylla mitt liv materiellt, utan med tillit och förståelse.
Jag väljer att leva nu, istället för att se tillbaka och inse att jag missade möjligheterna med livet.
Är det ok? undrar jag stilla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar