Runt omkring oss finns en mängd symboler och går man in i ett kyrkorum så finns det mycket att berätta. Arne Wiig har beskrivit i Tusen år till, Glimtar från kulturarvet i svenska kyrkan (s. 53), altarets symboliska transformation, vilket sker under mässans firande. Altaret som har en rektangulär form blir utgångspunkt för den geometriska symboliken. Wiik berättar att rektangeln har setts som en ofullständig form. Det är sarkofagens form, platsen där den döda kroppen läggs och associeras då med död och avslutning. Altarduken blir en svepning och under äldre tider placerades reliker i altaret och förstärkte där med ytterligare bilden av altaret som en grav. Altaret kunde även placeras över en helgongrav.
Min idé kring Evigheten bottnar från denna geometriska symbolik. Storleken på vepan är 1.20x 3.60 meter med andra ord en rektangel med den symboliska innebörden, ett altare.
Det betyder att rektangeln strävar symboliskt mot att gå från det jordiskt ofullkomliga till det jordiskt fullkomliga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar