Framtid

Nu har jag kommit till den tredje linjära aspekten, Framtiden.
Här kommer mina tankar kring ämnet:

Först var framtiden endast en tom ruta.

Vad som sker nu blir en byggsten till vad som sker imorgon.

Jag formar min framtid varje dag.

Nuet reflekterar, förflutet lär, framtiden vet.

Det förflutna

När jag stannar upp bör jag kunna se framåt, 

men jag kan inte fortsätta förrän jag har försonats med det som varit.

Det förflutna samlas i nuet och sprids ut i evigheten.

Själen-Kroppen-Anden

Nuet

Linjerna tätnar. Tillvaron runt om blir kompakt.

Tiden fortsätter, jag åldras, dagen blir sen.

Nuet agerar, förflutet är, framtiden formas.

                     

                                                                                           

I den abstrakta konsten möter jag min själ.

Framsida

Mässhaken tar form! Jag har i dagarna blivit klar med alla kantremsorna och nålat fast dem på mässhaken. Det resulterade äntligen till den stadga och tyngd som plagget tidigare saknade. Nu väntas många timmar med handsömnad både på rät- och avigsidan. Min tidigare plan var att sy fast bandet från rätsidan på maskin, men jag insåg snart att det skulle bli svårt att få den där jag ville. Ett blått kors pryder även framsidan med, ja just det, guldränder. Baksidan har en guldsprakande bildremsa med fem helgon och ärkebiskop Jacob Ulvsson längst ned. Överst finner vi Anna själv tredje och här syns ett första tygutklipp. Jag har haft bilder på Albertus Pictors broderade remsa som förlaga, men än så länge är jag lite återhållsam att visa det slutgiltiga resultatet, eftersom masterutbildningen innebär att en utställning blir mitt examensarbete.

Linjer

Mitt intresse till linjer har funnits i min konst från början, då jag under min skissritning haft fokus på just vart linjen tar för väg och linjens betydelse i formen. Jag laborerar ofta med linjens fortsatta sträckning in i nästa motiv. På så sätt kan det första bildelementet integreras i det andra. En form blir en annan i nästa moment och plötsligt har flera motiv blivit till ett. Under mina studier väcktes nyfikenheten till att använda mig av linjen på ett nytt sätt. En konstvetarkollega utforskade linjernas ursprung och plockade fram två konstnärer som arbetat med linjer i sina verk. De utforskade den första dragna linjens betydelse till de parallellt dragna linjerna som följde. En tillsynes rak linje från början blev en linje som avvek från den horisontella kursen och likt en vattenfåra tog en ny väg. Jag ville prova samma idé, men i mitt textila uttryck. Jag började sy linje efter linje med hjälp av ett inläggsgarn. Varje linje skulle följa ovanstående linje, men det blev först när jag släppte kontrollen på linjen, som linjen blev intressant. Jag har sytt tre tavlor med innebörden dåtid, nutid och framtid. Varje verk ska få var sin presentation framöver, men först ska jag överföra "mina" linjer till mässhakens kant. För mig har linjen blivit en symbol för TIDEN.

Mässhake

En mässhake skapas på nytt i ny tappning! Originalet syddes av Albertus Pictors verkstad, läs mer om mina studier kring upphovsman på min nya hemsida, www.albertuspictor.se
Mässhaken har en broderad bildbård på ryggstycket, där fem helgon är avbildade och längst ned beställaren själv, ärkebiskop Jacob Ulvsson. Under mitt skapande har jag plockat upp en bilddetalj och utvecklat den likt en röd tråd i mina bilder. Det är linjer i guld och just nu sitter jag timme efter timme och syr linjer till en kantbandning av mässhaken. Jag räknar med ytterligare tre dagar innan remsorna är färdiga att monteras. Allt får ta sin tid eftersom det viktigaste för mig är att
-mässhaken blir unik
-kvalitén är hög
och att jag känner att det är balans i bilduttrycket.

En månad i Polen

Det har varit ett långt uppehåll med min blogg av naturliga skäl. Jag har varit i Polen på segelflyg VM. Väl hemma igen, för två veckor sedan satt jag mig genast vid symaskin. Jag har mycket att göra och det som jag har funderat mest på är den abstrakta delen av min utställning. Det har varit två veckors intensivt arbete kring tre bilder, Dåtid, Nutid och Framtid och jag räknar med att skapa fler framöver.Under mitt arbete och våra långa promenader (Hero följer alltid med),

så har jag äntligen funnit lösningen på hur jag ska förmedla den historia som jag tror mässhaken döljer. Återkommer med min idé.
Jag har även äntligen hunnit arbeta med en ny hemsida som ska beskriva den teoretiska delen och bakgrunden till min kommande utställning.
Följ länken www.albertuspictor.se

Härkeberga kyrka

Här är tillslut originalet från Härkeberga kyrka, 4 km från Långtora. Den finns målad högt upp i taket och är dessvärre inte så lätt att fånga med kameran. . Den kraftiga näbben och de stora klorna får en framträdande position mot den bleknande kroppen. Eldens flammor slickar fågelns kropp till en ny återuppståndelse. Albertus Pictor och hans verkstad har ett gjort ett fantastiskt arbete i en kyrka som är värd ett besök mer än en gång. Min textila tolkning har fått en kraftig färgtillsättning. Hela fågeln synes spraka av elden och flammorna vibrerar i förgrunden.

Medeltidens Fenix

Biskop Isidorus av Sevilla (600-636) nämner i sin encyklopedi att trädet phoenix, uppkallats efter den berömda fågeln från Arabien. Inget mer förtydligande görs vilket tyder på enligt Jan Öberg att historien var tillräckligt välkänd för en kort benämning i texten. Fågeln Fenix lever vidare som symbol under medeltiden och står för återuppståndelsen. Den avbildas oftast i de "bildande" konsterna och då främst i måleriet. I monumentalmåleriet finns den att hämta i ett flertal kyrkor, bl.a. målade Albertus Pictor och hans verkstad fågel Fenix. Under tidigt 1500-tal finns det ytterligare målade motiv av fågel Fenix i kyrkor, då främst i Upplands området, men även i Östergötland.

Fakta hämtad ur Albertus Pictor, Målare av sin tid I, Bilder i urval samt studier och analyser, red. Pia Melin
Kapitel: Historiens vingslag, Fågel Fenix från de gamla grekerna till Albertus Pictor, Jan Öberg, s.109

En symbol

Under medeltiden spreds det grekiska verket Physiologus från år 200 e.Kr. Där beskrivs olika djur och deras olika symboliska innebörd med kristna förtecken. Skriften spreds på latin och folkspråk. [...]På tredje dagen finner man, att den återigen blivit som den förr var. Om nu denna fågel har makt att döda sig själv och bli till liv igen, hur kommer det sig då att oförståndiga människor är misstrogna mot att Vår Herre Jesus Kristus säger: 'Jag har makt att avsluta mitt liv, och jag har makt att börja det på nytt'.

Fakta hämtad ur Albertus Pictor, Målare av sin tid I, Bilder i urval samt studier och analyser, red. Pia Melin
Kapitel: Historiens vingslag, Fågel Fenix från de gamla grekerna till Albertus Pictor, Jan Öberg, s.108 f.

Fågel Fenix

Första gången fågel Fenix dyker upp i text är redan 700 år före Kristus i ett fragment tillskrivet den grekiske lärodiktaren Hesiodos. Nästa gång ett par hundra år senare hos den grekiske historieskrivaren Herodotos. "Hans teckning är närmast lik en örn, liksom även hans storlek." 

Den grekiska myten övertogs sedan av romarna via diktaren Ovidius.
"Blott en finns, som förnyar sig själv och uppstår, en fågel, Phoenix benämnd i Assyriens land.[...]När fågel Phoenix har fyllt fem sekler i livet, då gör han med sina klor och sitt renade näbb sig ett bo i en järneks grenrika topp eller högt i ett palmträds vajande krona. Kassia staplar han där till ett bål och den mjukaste nardus, finstött bark av kanel och myrrans guldgula droppar, lägger sig överst själv och dör bland doftande kryddor. Sedan hans kropp av elden förtärts, lär en ny liten Phoenix födas ur askans glöd till ett liv lika långt som hans faders."

Fakta hämtad ur Albertus Pictor, Målare av sin tid I, Bilder i urval samt studier och analyser, red. Pia Melin
Kapitel: Historiens vingslag, Fågel Fenix från de gamla grekerna till Albertus Pictor, Jan Öberg, sid 107 f.

Örn blick

Första ögonstadiet behöver dämpas.

 

Det gör jag med ett ögonlock. Nu är örnen färdig!

Jag väljer även att sy en örn i svart och guld.

Den här örnen kan symbolisera en krigare, eller en symbol för en ätt eller är bara helt enkelt en bild av en örn. Nästa fågel, fågel Fenix har en tydlig tolkningsaspekt. Det berättar jag mer om i nästa inlägg.

Rise Like a Phoenix

Linjer

Det finns många nyanser i vitt. Jag letar efter så många jag kan i mitt tygförråd och lägger fram dem. Men det är inte bara nyansen som är avgörande, utan även strukturen. Det blanka duchesse tyget har sin givna plats, precis som det stickade tyget har. Av de vita tygerna kan jag skapa djup, genom att ha de mörka nyanserna på rätt plats. Alla bitar sys fast med tät sicksack, men även fler linjer sys ovanpå på fälten. Varje linje har sin betydelse i formspråket då de går in i varandra och skapar balans och mjukhet i bilden. Tre viktiga ingredienser: kulör, struktur och linjer bildar ett samspel och lugn i bilden. Det är ingen idé att ha bråttom när man skapar, utan maskinen får tuffa på i sin takt och jag får snällt koncentrera mig på att styra rätt. Det som är bra med mitt jobb är att jag ändå aldrig blir helt stillasittande trots timtal vid symaskinen. Jag går fram och tillbaka till strykbrädorna, tygförråden och sträcker mig efter rätt sytråd. Jag har även ordnat med ett höj och sänkbart bord för att kunna ändra arbetsställning under dagen. Två timmars promenad med lilla hunden är även ett inplanerat inslag, varje dag, hur eländigt vädret än är. Vi har äntligen hittat varandra och han är världens roligaste, fortfarande busigaste jycke, (trots snart 5 år) man kan tänka sig.

Hoppsan jag kom ifrån ämnet lite!
Till vänster är nu resultatet med ansiktet. Den kraftiga näbben har kommit på plats och naturligtvis i skinn. När jag syr i skinn ändrar jag till raksöm istället. Nu gäller det att styra rätt, för syr jag fel blir det ett hål i skinnet som inte går bort. Då är det bara att börja om från början. Just nu ser han lite bister ut! Jag avslutar oftast med ögat i mina djurbilder. Här sitter djurets själ och uttryck och det gäller att få till det rätt. Även här blir det viktigt med rätt nyans, struktur och djup i blicken. Blicken ska kännas rätt för betraktaren och en aha-känsla bör infinna sig. Men den mest kritiska betraktaren är troligtvis jag själv. I nästa blogginlägg får du se resultatet, då får du avgöra om jag hittade rätt uttryck.

Örn

Staden är klar och nu till nästa projekt! Ärkebiskop Jacob Ulvssons släktvapen var en örnklo. Örnen har flera tolkningsmöjligheter. En av tolkningarna kan visa en stark maktposition, där fågeln kan symbolisera styrka och mod. Jag väljer att skissa fram ett örn-ansikte. Redan i skiss-stadiet kan jag se vissa tygbitar falla på plats. Näbben ska självklart sys i skinn för att få den rätta känslan. Den första örnen vill jag göra realistisk i färgsättningen. Med det menar jag brun kropp och vita nyanser till huvudet. Blicken ska vara skarp. Den första örnen, skriver jag. När jag syr djur vill jag gärna laborera med fler färgsättningar, en kommer att bli mörk i färgsättningen, den tredje får växa fram under arbetets gång.

 

Detaljer

De sista detaljerna ska på plats. Här är det lätt att börja överarbeta genom att lägga till mer och mer. Varje liten pyttebit ska dessutom sicksackas. Nu är det som mest besvärligast när allt är på plats och man ska dra runt hela tygstycket under symaskin. Den här bilden är dock inte så stor, så det går ganska lätt.

Guld

  Stadstrappan glimmar i guld. Den tygbit jag hade en klar bild från början är nu på plats. Jag syr trappsteg och väljer att sätta fast ytterligare glimmande material på de översta trappstegen i form av ett strass-band. En mur placeras i förgrunden och jag har hunnit ungefär hälften av arbetet.

Varje bit sys med tät sicksack. Jag inser att den orangefärgade tygbiten tar över bilden, så den behöver dämpas. 

Efter en stund funderande får ett marinblått tyg täcka större delen av ytan. Den färgen finns även till höger på ena sidan av kyrktornet, så det blir en skön enhet färgmässigt. Jag fortsätter med nya utklippta tyglappar. Ytterligare en guldbit och sedan ett försök med portens innehåll. Jag känner att det är balans i kompositionen då ytterligare lila kommer på plats längst fram.

Staden

En mängd bitar börjar att ta form. Jag lägger ut dem på skissen för att få en överblick. Vissa former är viktiga i min senmedeltida stad. Torn, murar, valv, portaler, fönstergluggar, byggnader på varandra, i varandra, i ett färgstarkt gytter. Perspektivet är ej korrekt enligt konstens regler, men det frångår jag medvetet. Jag strävar efter linjer som trillar in i nästa linje, men ur ett nytt perspektiv. Staden byggs upp i ett begränsat område där Uppsala domkyrkas torn växer upp i andlig övervakning av staden. Färgen lila är ett medvetet val, eftersom det symboliserar just andlighet. Jag vill att bilden ska vara levande, omväxlande och spännande. Det ska gå att fantisera kring staden, vägen in via portalen i förgrunden ska kännas lockande. Det ska vara en vänlig stad, med en skön mystik. Det får mig att tänka på Italiens San Marino, där ingen behöver låsa sin dörr, eftersom ingen brottslighet förekommer. Jag hoppas verkligen att det fortfarande är så!

    På ett av tornen vill jag ha brun kontur. Jag gillar den mörkbruna tonen och särskilt mot den gula tygbiten. Kyrktornets fönster glittrar av guld. En känsla av aktivitet och närvaro sprider sig. Det syns inget folk bland husen, kanske har de samlats i domkyrkan för gudstjänst? Utanför stadens murar breder  betesmarker, åkrar och skog ut sig. Det är en samhörighet innanför murarna och en trygghet att bo i staden. Dofter och ljud sprids mellan husen, där handel och hantverk är en viktig del i stadsbilden. Livet rättade sig efter dagsljuset då alternativ ljuskälla inte var så utbredd. År 2014 kan vi jobba sent in på nätterna och vända på dygnsrytmen tack vare vår ständiga konsumtion av elektricitet. Vi har det bra bekvämt idag och ändå klagar vi om allt möjligt. Visst kan det vara mysigt med ett strömavbrott, men då ska det absolut inte vara något bra på TV eller morgonrusning till jobbet ;-)

Uppsala domkyrka

Lapp för lapp läggs nu på bakgrunden och varje bit ska sys med tät sicksack. Kyrktaken får en kopparorange kontur, vilket ger en extra dimension i bilduttrycket. Jag vill att de ska glänsa och vara ytterligare ett förstärkande blickfång i bilden, eftersom jag vet att det kommer att bli mycket guld centralt i bilden. Färgerna finns inom mig och växer fram i bilden. Ibland kan jag leta en kvart efter "rätt" färg eller till och med gå därifrån och göra något annat. Det är som att lösa ett korsord. När man är tillbaka så ser man lösningen. Det måste stämma, jag måste finna balansen i motivet. När det som ska placeras i bakgrunden är klart och bilden fortsätter att växa mot förgrunden är det svårt att göra om. 

Varför Uppsala domkyrka i medeltidaskrud?
Det var ärkebiskop Jacob Ulvssons distrikt under senmedeltid. År 1469 blev Ulvsson utsedd till Uppsala ärkestifts ledare av påven. 7 oktober 1470 blev en märkesdag i ärkestiftet Uppsala, när Ulvsson tillträdde ämbetet. (Birgittadagen). Det blir för mig en symbol av de omfattande studier han klarade av under sin ungdomstid. Detta motiv har idag en central plats i min kommande utställning.

Jag arbetar alltid efter en skiss, så grunden är klar, vissa justeringar kan förekomma. Skissen trycker jag upp i "rätt" storlek och sedan utgår jag från den. Alltid i svartvitt. Vissa detaljer vet jag redan från början vad de ska ha för färg, så det noterar jag med text. Det blir en bild som ska spraka av färg. Det förstärks tacksamt av den svarta bakgrunden. För det mesta använder jag svart sytråd till konturer, men avviker ibland med ton i ton. Svart förstärker, men även en icke svart kontur ger effekt. Det är inte endast färgen som är avgörande i valet av rätt tygbit. Strukturen har även den en stor betydelse.Valet blir en räfflad tyglapp i trikå till taket. Det i sin tur förstärker takets riktning och yta. En igenkänningsfaktor, vilket hjälper betraktaren omedvetet att förstå varje del i uppbyggandet av en medeltida stad av tyger. 

Bakgrund i dubbel bemärkelse

Vad vill jag berätta för historia? Jo, jag har ju som sagt haft näsan i böcker under cirka två års tid och fastnat i senmedeltidens spännande värld. Jag har dels intresserat mig för Albertus Pictor, pärlstickare tillika kyrkomålare, en fantastisk entreprenör om ni frågar mig. En av hans uppdragsgivare var ärkebiskop Jacob Ulvsson med ämbete i Upplandsområdet. Jag har tittat på en specifik mässhake med ett fantastiskt broderi, som han beställde av just Albertus Pictor. Nu ska detta utmynna i en utställning om cirka ett år. Min utställningsidé är ett ständigt  pågående arbete och mycket kan hända innan allt är färdigt. Men just nu tänker jag mig en stadsbild av Uppsala i medeltida skrud. Tygets bakgrund blir förstås svart... Jag börjar även att sy längst bak i bilden så här kommer första detaljerna. Jag har kommit en bra bit på väg med tavlan och har idag endast ett fåtal detaljer kvar. Jag saknar en del guldband, men de har jag fått hem, så egentligen är det bara att färdigställa. Ett annat motiv har varit i fokus, med inspiration från Jacob Ulvssons släktvapen, en örnfot. Mer om det senare...

Första bitarna

Nu är jag äntligen på gång med en ny tavla. Nu har jag ett mål och en historia att berätta, så det kommer att bli många timmar vid symaskin. Färgspektrat blir som vanligt starkt och kulörrikt. Jag kommer att lägga ut bilder under arbetsprocessen, har just nu problem med bildhanteringen som slutat att fungera. Igår beställde jag ett gäng tyger i sammet som jag ska ha till små detaljer i helgonbilder. Jag behöver även mycket guldeffekter, så det blir ännu en beställning inom kort. Första träffen i Norrköping är avklarad och jag har fått ok med mitt arbete så det är bara att köra på. En förkylning har dock däckat mig ett par dagar, så typiskt när jag har så mycket kul att göra!

Medeltiden

Jag har lämnat fem förslag på frågeställningar och landade med var och en i medeltiden. Det får bli min stomme av pågående och påbörjat projekt, som ska om allt faller på plats landa i en utställning. Jag använder mig fortfarande lite slarvigt av begreppet medeltiden och bör nog sluta upp med det. Medeltiden är ju inte en kort period i vår och Europas historia. Så... för mig blir den period som brukar sammanfattas som senmedeltid viktig, mellan åren 1300-1520. En uppgift till första träffen är att fundera på hur mitt bildspråk dialogiserar med denna medeltid. Jag tror att jag kan få fram känslan med mina linjer, vissa former och textur. Jag har tagit fram två, för mig, typiska medeltidtyger. Två kraftiga motpoler, men så vackra tillsammans.

Jag har även påbörjat mitt skissarbete. Men, i en process kan mycket hända och säker på hur slutresultatet ska till slut se ut får tid, plats och känsla avgöra. Jag avslutar med en skön kommentar:
Jag är hälften i id'e världen och hälften i verkligheten, det är därför jag lever så gott:-)
Björn Ferry under intervju i Sotji.

Masterutbildning

Nu kommer det att bli kontinuerliga blogginlägg. Det har ju varit en lång tystnad från mig av olika skäl, men främst, jag har inte haft inspiration att skriva. Jag har skrivit på annat håll, min lilla dator har haft full uppmärksamhet. Jag har efter min magister fortsatt att studera på avancerad nivå, den här gången fortsättningskurs på Konstvetenskapens teorier och problemområden. Det blev en sen anmälan till universitetet i Norrköping och redan efter ett par veckor fick jag reda på att jag var antagen. En första kontakt med min handledare togs via Skype, så nu kan jag det också;-)
Nu har jag i uppgift att formulera ett antal frågeställningar, så det kan utmynna till ett projekt. Vi ska gemensamt diskutera fram inriktning, en kurs som fokuserar på processen i arbetet. Äntligen kommer jag att få tid att skapa! Nu vaknade lilla hunden och kräver en frukost, kl är 9, så nu är det dags med hans morgonrutiner.