En mängd bitar börjar att ta form. Jag lägger ut dem på skissen för att få en överblick. Vissa former är viktiga i min senmedeltida stad. Torn, murar, valv, portaler, fönstergluggar, byggnader på varandra, i varandra, i ett färgstarkt gytter. Perspektivet är ej korrekt enligt konstens regler, men det frångår jag medvetet. Jag strävar efter linjer som trillar in i nästa linje, men ur ett nytt perspektiv. Staden byggs upp i ett begränsat område där Uppsala domkyrkas torn växer upp i andlig övervakning av staden. Färgen lila är ett medvetet val, eftersom det symboliserar just andlighet. Jag vill att bilden ska vara levande, omväxlande och spännande. Det ska gå att fantisera kring staden, vägen in via portalen i förgrunden ska kännas lockande. Det ska vara en vänlig stad, med en skön mystik. Det får mig att tänka på Italiens San Marino, där ingen behöver låsa sin dörr, eftersom ingen brottslighet förekommer. Jag hoppas verkligen att det fortfarande är så!
På ett av tornen vill jag ha brun kontur. Jag gillar den mörkbruna tonen och särskilt mot den gula tygbiten. Kyrktornets fönster glittrar av guld. En känsla av aktivitet och närvaro sprider sig. Det syns inget folk bland husen, kanske har de samlats i domkyrkan för gudstjänst? Utanför stadens murar breder betesmarker, åkrar och skog ut sig. Det är en samhörighet innanför murarna och en trygghet att bo i staden. Dofter och ljud sprids mellan husen, där handel och hantverk är en viktig del i stadsbilden. Livet rättade sig efter dagsljuset då alternativ ljuskälla inte var så utbredd. År 2014 kan vi jobba sent in på nätterna och vända på dygnsrytmen tack vare vår ständiga konsumtion av elektricitet. Vi har det bra bekvämt idag och ändå klagar vi om allt möjligt. Visst kan det vara mysigt med ett strömavbrott, men då ska det absolut inte vara något bra på TV eller morgonrusning till jobbet ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar