Rutmönster

Nu har jag vänt på arbetet och broderar allra längs upp i hörnet. Här väljer jag att sy en plattsöm med guldgarn, hade lika gärna kunnat ta silke. Och sedan lägger jag linjer som sys fast i kryssen.
En liten detalj är färdig!

Första stygnen

När syramen är monterad och mönstret är överfört, så är det dags att börja brodera. Jag valde att börja med förgrunden. En rak yta som jag fyllde med plattsöm. Det är viktigt att det blir täta raka stygn. Jag syr med silke, vilket underbart garn! Jag hade aldrig tidigare broderat med silke utan alltid, alltid med moulinégarn. Nu är jag omvänd till silkes-ligan. Silket har en viss glans som inte moulinégarnet besitter, vilket gör att det glider lättare och lägger sig snyggt på ytan. Här har jag broderat med två trådar i olika färg. Det bruna är ett tyg som jag har strukit på som bakgrund och ovanpå det har jag klippt ut en portal i linne och strukit fast den på bakgrundstyget.

Överföring av mönstret

Det är mycket som ska förberedas innan man kan börja brodera. Mönstret ska överföras och det finns ett par olika sätt att göra detta på. Under medeltiden användes troligtvis träsnitt som sedan trycktes på tyget. Idag ser man att de broderade bilderna är spegelvända tack vare kyrkliga traditioner i klädkoden. Under kursen fick jag lära mig en helt annan överföringsteknik, troligtvis även den från medeltiden. Jag fick först rita av motivet med blyerts på bakplåtspapper, sedan göra små hål med en nål i alla linjer. När det var gjort användes ritkol till att dutta ut mönstret på tyget. När kolet låg på ytan var syramen tvunget att vara helt stilla, annars försvann mönstret på ett ögonblick. Sedan användes en svart tusch för att säkerställa linjerna eller i mitt fall som hade velourtyg som bakgrund, måla med Gouache. Sedan gjordes samma moment på en filtbit. Allt för att skapa höjd i broderiet. Det är ju det här som är så utvecklande att få prova på olika varianter.

.

Kurs på Sätergläntan

I november var jag till Sätergläntan på en broderikurs, då jag skulle lära mig grunderna i silke, guld- och silverbroderi. En intensiv kursvecka! Ett varmt tack till Stiftelsen Lars Hiertas Minnesfond som stod för kostnaderna. Jag lärde mig otroligt mycket! Det såg inte mycket ut för världen det jag kom hem med, men idag har jag omvandlat mina kunskaper till ett väl genomarbetat resultat. Ni kommer att få följa steg för steg under ett par blogginlägg framöver. Under kursveckan hade jag som mål att brodera en ruta från mässhaken "Bildningsresan" och valde ut Heliga Birgitta som motiv. Det blev ett tafatt resultat, eftersom allt var nytt för mig, så när jag kom hem kände jag att jag ville börja om från grunden. För att jag skulle få arbetsro till detta startade jag med att riva ut ett minimalt använt gästrum. Bokhyllor, säng allt åkte ned i källaren. Tapeter revs ned, skarvar spacklades, slipades, lister målades och nya vita tapeter kom upp. Jag var klar efter tre veckor och då hade jag skapat ett ljust, rent och funktionellt arbetsrum till min nya uppgift. Nästa steg blev att montera broderiramen. Allt skulle sys för hand. Tunnlar skulle sys, snören skulle dras och fållar vikas. Det gör jag även idag, men på min symaskin.

Tillit

Jag kan inte tro att det outgrundliga universum 
rör sig kring en axel av lidande; 
nog måste väl världens egendomliga skönhet 
någonstans vila på ren glädje.

Louise Bogan

Artefakt

Konst är en kommunikationsteknik. Bilden är den mest fullödiga tekniken av alla kommunikationsformer.

Claus Oldenburg

Om talet tystnar och det skrivna ordet saknas försvinner budskapet. Föremålet eller bilden kan finnas kvar. Det är en artefakt. Symbolspråket har tystnat, men det finns kvar, bortglömt och stagnerat. En bild har kraften kvar. Jag ser den, jag kan röra vid den och om jag lyssnar tillräckligt länge kan jag till slut höra vad budskapet är. Symbolspråket har blivit det glömda språket. Orden hjälper mig till slut att förstå, bilden ger en kvarvarande effekt. Tillsammans skapar de ett möte som berör.

2015 rädslans år

Jag såg att det var ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg. Här kommer i alla fall ett nytt. Har inte tagit mig tid att skriva, tid kan man skapa bara man vill. Det är rätt roligt att tänka att tiden blev viktig för att vi skulle hinna med tåget. Var det startskottet till att rusa med tiden? Jag har bromsat in mitt tempo och försöker reflektera mer över min tillvaro. Om jag ska titta tillbaka på år 2015 så innehöll det mycket rädsla för mig. Jag utsatte mig för rädslan och trodde att jag skulle kunna bemästra den. På sätt och vis gjorde jag det till slut, när jag insåg att jag inte ska skapa en tillvaro där jag inte hör hemma. Till saken hör att jag fick en chans att följa med som andrepilot på SM i segelflyg. Det var ingen svärmorsflygning direkt, och jag tappade kontrollen över min situation, eftersom jag inte kan flyga i realiteten. Hade inte kunnat tillföra ett vitten under den veckan! Andra yttre faktorer har även påverkat mig då flera terrordåd skakade om vår trygga tillvaro under 2015. Jag avlutar detta inlägg med mina filosofiska tankar om rädsla. 2016 får bli tillitens år, har jag bestämt!

När jag uppsökte min rädsla tog den ett fast grepp kring mitt liv.
Jag trodde det var viktigt att utmana mig själv, för att slippa vara rädd för att dö.
Att utmana döden för att kunna leva.
Men när de yttre förhållanden blev för starka, slöt jag mig i mitt inre skal och slutade att fungera.
Då förstod jag att det är inte rädslan som jag ska söka upp.
Jag valde att backa och upptäckte att det gav mer styrka.
Jag trodde det var viktigt att agera, men det gör jag inte genom att utmana.
Det är inte mina rädslor som jag ska möta för att våga leva.
När jag upptäckte livet blev rädslan för döden löst.