Jag såg att det var ett bra tag sedan jag skrev ett inlägg. Här kommer i alla fall ett nytt. Har inte tagit mig tid att skriva, tid kan man skapa bara man vill. Det är rätt roligt att tänka att tiden blev viktig för att vi skulle hinna med tåget. Var det startskottet till att rusa med tiden? Jag har bromsat in mitt tempo och försöker reflektera mer över min tillvaro. Om jag ska titta tillbaka på år 2015 så innehöll det mycket rädsla för mig. Jag utsatte mig för rädslan och trodde att jag skulle kunna bemästra den. På sätt och vis gjorde jag det till slut, när jag insåg att jag inte ska skapa en tillvaro där jag inte hör hemma. Till saken hör att jag fick en chans att följa med som andrepilot på SM i segelflyg. Det var ingen svärmorsflygning direkt, och jag tappade kontrollen över min situation, eftersom jag inte kan flyga i realiteten. Hade inte kunnat tillföra ett vitten under den veckan! Andra yttre faktorer har även påverkat mig då flera terrordåd skakade om vår trygga tillvaro under 2015. Jag avlutar detta inlägg med mina filosofiska tankar om rädsla. 2016 får bli tillitens år, har jag bestämt!
När jag uppsökte min rädsla tog den ett fast grepp kring mitt liv.
Jag trodde det var viktigt att utmana mig själv, för att slippa vara rädd för att dö.
Att utmana döden för att kunna leva.
Men när de yttre förhållanden blev för starka, slöt jag mig i mitt inre skal och slutade att fungera.
Då förstod jag att det är inte rädslan som jag ska söka upp.
Jag valde att backa och upptäckte att det gav mer styrka.
Jag trodde det var viktigt att agera, men det gör jag inte genom att utmana.
Det är inte mina rädslor som jag ska möta för att våga leva.
När jag upptäckte livet blev rädslan för döden löst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar