Detaljer

De sista detaljerna ska på plats. Här är det lätt att börja överarbeta genom att lägga till mer och mer. Varje liten pyttebit ska dessutom sicksackas. Nu är det som mest besvärligast när allt är på plats och man ska dra runt hela tygstycket under symaskin. Den här bilden är dock inte så stor, så det går ganska lätt.

Guld

  Stadstrappan glimmar i guld. Den tygbit jag hade en klar bild från början är nu på plats. Jag syr trappsteg och väljer att sätta fast ytterligare glimmande material på de översta trappstegen i form av ett strass-band. En mur placeras i förgrunden och jag har hunnit ungefär hälften av arbetet.

Varje bit sys med tät sicksack. Jag inser att den orangefärgade tygbiten tar över bilden, så den behöver dämpas. 

Efter en stund funderande får ett marinblått tyg täcka större delen av ytan. Den färgen finns även till höger på ena sidan av kyrktornet, så det blir en skön enhet färgmässigt. Jag fortsätter med nya utklippta tyglappar. Ytterligare en guldbit och sedan ett försök med portens innehåll. Jag känner att det är balans i kompositionen då ytterligare lila kommer på plats längst fram.

Staden

En mängd bitar börjar att ta form. Jag lägger ut dem på skissen för att få en överblick. Vissa former är viktiga i min senmedeltida stad. Torn, murar, valv, portaler, fönstergluggar, byggnader på varandra, i varandra, i ett färgstarkt gytter. Perspektivet är ej korrekt enligt konstens regler, men det frångår jag medvetet. Jag strävar efter linjer som trillar in i nästa linje, men ur ett nytt perspektiv. Staden byggs upp i ett begränsat område där Uppsala domkyrkas torn växer upp i andlig övervakning av staden. Färgen lila är ett medvetet val, eftersom det symboliserar just andlighet. Jag vill att bilden ska vara levande, omväxlande och spännande. Det ska gå att fantisera kring staden, vägen in via portalen i förgrunden ska kännas lockande. Det ska vara en vänlig stad, med en skön mystik. Det får mig att tänka på Italiens San Marino, där ingen behöver låsa sin dörr, eftersom ingen brottslighet förekommer. Jag hoppas verkligen att det fortfarande är så!

    På ett av tornen vill jag ha brun kontur. Jag gillar den mörkbruna tonen och särskilt mot den gula tygbiten. Kyrktornets fönster glittrar av guld. En känsla av aktivitet och närvaro sprider sig. Det syns inget folk bland husen, kanske har de samlats i domkyrkan för gudstjänst? Utanför stadens murar breder  betesmarker, åkrar och skog ut sig. Det är en samhörighet innanför murarna och en trygghet att bo i staden. Dofter och ljud sprids mellan husen, där handel och hantverk är en viktig del i stadsbilden. Livet rättade sig efter dagsljuset då alternativ ljuskälla inte var så utbredd. År 2014 kan vi jobba sent in på nätterna och vända på dygnsrytmen tack vare vår ständiga konsumtion av elektricitet. Vi har det bra bekvämt idag och ändå klagar vi om allt möjligt. Visst kan det vara mysigt med ett strömavbrott, men då ska det absolut inte vara något bra på TV eller morgonrusning till jobbet ;-)

Uppsala domkyrka

Lapp för lapp läggs nu på bakgrunden och varje bit ska sys med tät sicksack. Kyrktaken får en kopparorange kontur, vilket ger en extra dimension i bilduttrycket. Jag vill att de ska glänsa och vara ytterligare ett förstärkande blickfång i bilden, eftersom jag vet att det kommer att bli mycket guld centralt i bilden. Färgerna finns inom mig och växer fram i bilden. Ibland kan jag leta en kvart efter "rätt" färg eller till och med gå därifrån och göra något annat. Det är som att lösa ett korsord. När man är tillbaka så ser man lösningen. Det måste stämma, jag måste finna balansen i motivet. När det som ska placeras i bakgrunden är klart och bilden fortsätter att växa mot förgrunden är det svårt att göra om. 

Varför Uppsala domkyrka i medeltidaskrud?
Det var ärkebiskop Jacob Ulvssons distrikt under senmedeltid. År 1469 blev Ulvsson utsedd till Uppsala ärkestifts ledare av påven. 7 oktober 1470 blev en märkesdag i ärkestiftet Uppsala, när Ulvsson tillträdde ämbetet. (Birgittadagen). Det blir för mig en symbol av de omfattande studier han klarade av under sin ungdomstid. Detta motiv har idag en central plats i min kommande utställning.

Jag arbetar alltid efter en skiss, så grunden är klar, vissa justeringar kan förekomma. Skissen trycker jag upp i "rätt" storlek och sedan utgår jag från den. Alltid i svartvitt. Vissa detaljer vet jag redan från början vad de ska ha för färg, så det noterar jag med text. Det blir en bild som ska spraka av färg. Det förstärks tacksamt av den svarta bakgrunden. För det mesta använder jag svart sytråd till konturer, men avviker ibland med ton i ton. Svart förstärker, men även en icke svart kontur ger effekt. Det är inte endast färgen som är avgörande i valet av rätt tygbit. Strukturen har även den en stor betydelse.Valet blir en räfflad tyglapp i trikå till taket. Det i sin tur förstärker takets riktning och yta. En igenkänningsfaktor, vilket hjälper betraktaren omedvetet att förstå varje del i uppbyggandet av en medeltida stad av tyger. 

Bakgrund i dubbel bemärkelse

Vad vill jag berätta för historia? Jo, jag har ju som sagt haft näsan i böcker under cirka två års tid och fastnat i senmedeltidens spännande värld. Jag har dels intresserat mig för Albertus Pictor, pärlstickare tillika kyrkomålare, en fantastisk entreprenör om ni frågar mig. En av hans uppdragsgivare var ärkebiskop Jacob Ulvsson med ämbete i Upplandsområdet. Jag har tittat på en specifik mässhake med ett fantastiskt broderi, som han beställde av just Albertus Pictor. Nu ska detta utmynna i en utställning om cirka ett år. Min utställningsidé är ett ständigt  pågående arbete och mycket kan hända innan allt är färdigt. Men just nu tänker jag mig en stadsbild av Uppsala i medeltida skrud. Tygets bakgrund blir förstås svart... Jag börjar även att sy längst bak i bilden så här kommer första detaljerna. Jag har kommit en bra bit på väg med tavlan och har idag endast ett fåtal detaljer kvar. Jag saknar en del guldband, men de har jag fått hem, så egentligen är det bara att färdigställa. Ett annat motiv har varit i fokus, med inspiration från Jacob Ulvssons släktvapen, en örnfot. Mer om det senare...